Svensk ordbok 2009, webbversion
äv.
tillmö`testillmö`tes
adverb
till möt·es, till|möt·es●med rörelseriktning för att möta
ngn
Nollföräldrarna kom henne till mötes när hon steg av tåget○äv. bildligt i fråga om tidsförhållandengå en okänd framtid till mötes○ofta äv. i uttryck för handling som (delvis) överensstämmer med ngns önskanför att gå modern till mötes lovade han att komma hem tidigtsedan ca 1500Josua bok, Domare bokenfornsv. til mötis; till möte