Svensk ordbok 2009, webbversion

till mö`tes äv. tillmö`testillmö`tes adverb till möt·es, till|­möt·es●med rörelse­riktning för att möta ngn Nollföräldrarna kom henne till mötes när hon steg av tåget○äv. bildligt i fråga om tidsförhållandengå en o­känd fram­tid till mötes○ofta äv. i ut­tryck för handling som (delvis) överens­stämmer med ngns önskanför att gå modern till mötes lovade han att komma hem tidigtsedan ca 1500Josua bok, Domare bokenfornsv. til mötis; till möte